dewberry

har verkligen varit maxat rädd för hundar då jag varit med om traumatiska upplevelser med dessa odjur, men har väl i princip kommit över den fobin eftersom att den är opraktisk, den var liksom lite i vägen för mitt liv. hur rädd var jag? såg jag en hund på stan gick jag över vägen till gatan på andra sidan, hörde jag en hund skälla i skogen när jag var ute och red vände jag och red en annan runda än planerat, skulle jag gå in i någon hundägares hus fick de se till så hunden och jag aldrig var i samma rum, jag satt alltid längst fram i bussen om nån av passagerarna var just en hund. men hur blir man så rädd? jo, jag träffade en hund i skogen tillsammans med min häst som fick panik när hunden betedde sig hotfullt mot oss. ramlade av och slog i huvudet så att jag svimmade. vaknade med hunden över mig, hästen borta. yrade hem och hittade min häst hemma som tur var. idag är jag fortfarande väldigt misstänksam mot främmande hundar, speciellt de erkänt aggressivare sorterna, tror verkligen att det är hälsosamt att ha stor respekt för hundar eftersom att de kan få ryck när som helst - de är ju faktiskt i grunden rovdjur. det kan slå slint i världens gulligaste lilla rottweilers huvud och bita ett barn i ansiktet. men för det mesta gillar jag hundar och kan nu förtiden gosa hur mycket som helst när jag lärt känna hunden. hur jag gjorde för att bota min fobi? jag utsatte mig för hundar, alla exempel som visar hur rädd jag var vände jag på.

hade lite kvalitetstid med min svåger idag, vi drog till kvisthamrabacken och stod i liftkö och åkte lite skidor, fikade och åt på donken. med andra ord, en typisk Anders och Sanna dag. vi har haft alldeles för få sådana dagar han och jag och det är dax att det bli ändring på det!

är maxat avis på Caroline som drog till Thailand idag. tur att jag har en häst i Horse Saga som heter Carro iaf...

vad är jag inte beroende av? många förknippar mig nog med kaffe och det stämmer väldigt bra. men hur kul är det att skriva om då? vill nån läsa om mitt kaffeberoende finns ju bloggen www.utankaffeisjudagar.blogg.se (testade mig själv en gång och det gick bra) jag är beroende av att allt ska ske på mina villkor, mitt sätt att göra något är liksom det bästa och därför det enda rätta. jag tar gärna emot hjälp och förslag, men i slutändan vill jag liksom alltid bestämma. annars blir jag galen, även om det inte alltid märks så kokar jag inuti. är verkligen inte stolt över den egenskapen så jag döljer den så gott jag kan, speciellt med mina vänner (fast de märker det nog ändå) ingen skulle nämligen vilja vara min vän om jag alltid blev missnöjd så fort jag inte får som jag vill. haha.

Ida klagar alltid på att mina festbilder aldrig publiceras (min kamerasak ligger alltid på bordet så alla kan använda den men bilderna ser alltid för jävliga ut, thats why! Juldagens kort togs med Linneas kamera men med mitt minneskort i, vilket resulterade i dessa.

dax att sätta sig i bilen. ska bli så kul att jobba. är smått besviken på mig själv att jag inte styrde upp någon matlåda igår. vad mer kan man säga? är lite trött...

(min Gud vad jag är enormt jävla duktig på att hålla den här grejen igång, meningen är väl att man ska blogga varje dag men jag är väl lite för fin för det?)

Det finns så mycket/många som får mig att skratta så jag gråter; alla upptåg med vännerna, hemvägen från Mobergs, alla mina vänner, min bror, ja, till och med mig själv. Det jag kommer att tänka på just nu är juldagen, utgång stod på schemat och ja, vad ska man säga. Det var liksom en sådan vrickad kväll så att det inte går att skriva ner den i ord. Alla kort jag tog med mobilen, alla människor jag bad adda mig på fb, jag blev typ ollad och jag nöp Tage i tuttarna hela kvällen. Dör lite när jag tänker på det och kan inte bestämma mig om det var en kväll värd att minnas eller om jag ska radera den ifrån mitt huvud?

klockan ringer 06.00 och jag snoosar i en halvtimma. sedan går jag upp och duschar i en kvart, sminkar mig, klär på mig, äter frukost, fönar och fixar håret. borstar tänderna, drar på mig yttekläderna och går ut till bussen. resten vet ni.

jag går ut från huset, stänger dörren, ner för trappan. går femtio meter, ser bussen, springer, hoppar på bussen och ler snällt och tackar för att chauffören stannade, sätter mig någonstans i mitten av bussen i ungefär tjugo minuter och går av precis utanför skolan, gå de sista metrarna och sedan öppnar jag dörren till obehaget och hoppas att tjejerna och klassen livar upp ännu en meningslös dag på Rodengymnasiet, Norrtälje. 

när jag ska hem går jag till stationen, hoppar på den gula bussen, åker tjugo minuter, går av mitt ute i ingenstans, går hundra meter, låser upp dörren och går in. andas ut.

opersonligt nog var den största förändringen i mitt liv att börja gymnasiet. mitt liv har väl varit ganska skyddat och händelselöst ur den synvinkeln, jag har aldrig flyttat, mina föräldrar har inte separerat, ingen i min närhet har dött knall och fall... men att börja gymnasiet innebar så mycket för mig, inte bara det att jag lämnade min trygga bubbla i Svanberga, mina skoldagar som tidigare slutat halv tre, slutade nu tjugo i fem. jag lämnade en klass där det var lika med nördigt att plugga till en klass där pluggmoralen var galet hög (till en början, nu det går bara utför) skolan inkräktade så mycket på min fritid så att ha tränat både friidrott, fotboll och samtidigt vara hästägare byttes ut mot att endast vara inbiten hästtjej. i högstadiet var jag vän med alla mina lärare, de brydde sig om en helt genuint, blev ärligt ledsna när man underpresterade. i gymnasiet skiter läraren i dig. går det bra så är det bra för då är du inget problem, går det å andra sidan inte så bra är det sällan någon som bryr sig på riktigt. i gymnasiet följer man evolutionsteorin, den starkaste överlever och man tillämpar djungelns lag, att äta eller ätas.

Idag var en såndär typisk dag då det egentligen inte hände någonting. Jag kom till skolan, lyssnade på redovisningar på religionen, spånade annonser med min projektgrupp, åt lunch, hade lång rast, skrev engelskaprov, skrev alt. medicin-prov, åkte bil med Ida, hämtade ut paket med kläder i, tog bussen hem, bråkade lite med pappa, bestämde mig för att vara snäll och installerade routern (så nu har jag bra Internet igen) Ja ni fattar, östkusten intet nytt. Har planer på att åka hem till Ida och kolla på Bonde söker fru, men vi får se om jag hinner eftersom stallet och hästen väntar i det extremt varma och gosiga vädret (märk min ironi) Shit vilken intressant människa jag är!!!!

jag är omgiven av väldigt många fina människor och det är lite svårt att välja mellan alla dessa, men min bästa barndomsvän/partners in crime Linnea Närhi har en väldigt speciell och central roll i mitt liv. vi träffades första gången... när vi inte ens kunde krypa? ja, när vi var skitsmå helt enkelt eftersom vi är från samma by och det bara skiljer en dag mellan oss i ålder. lite stjärnsystrar sådär. sedan har vi varit med varandra hela livet, vissa perioder lite mindre  och andra desto mer. jag lärde mig cykla på hennes väg. jag lärde mig simma med henne i råda. jag lärde mig dansa nätterna långa med henne på moset. jag lärde mig vad en bästa vän är med henne hela livet. tror det kallas kärlek.

dag 1. någon/något som betyder mycket.

Mina päron gör egen korv just nu, fick mig att tänka på detta barndomsminne. Kunde typ hela utantill! Dör lite varje gång jag ser den, hur kommer man på en så klockren dialog? Slippa sitt gubbagägg... Förstår typ varför jag blivit som jag är!

Fick ett konstigt "återfall" idag, drabbades nämligen av en stark olustighet till att äta kött igen. Jag har haft mina dagar av att leva som vegeterian men fick sluta för att jag var rätt dålig på att få ihop näringsriktiga måltider (med andra ord, jag hade proteinbrist) samt att jag tränade lite för mkt. Blev till att laga min egen mat idag, vi får sen hur länge detta håller i sig... Nu ska jag iaf äta glass direkt ur paketet.

hittat min substitutserie till true blood och scrubs nu och den heter som rubriken i detta inlägg. kanske är lite sen med att börja glo på denna serie, tror till och med att sesång två går på tv nu. hur som helst, så är den absolut inte lika bra som true blood, inte allas lika sexig,  men den är vassare än twilight. absolut, älskar twilightböckerna med filmerna är ju ett skämt...

Den här dagen började sinnessjukt bra, vaknade av ett sms ifrån Karolinska där det stod att blodet jag gav för några veckor sedan har kommit till användning i natt. Jag har räddat ett liv! Förstår ni hur lätt det är att hjälpa andra människor att överleva? Jag uppmanar alla som inte redan lämnar att lämna! Efter detta fantastiska uppvaknande tog jag på mig morgonrocken och mötte ännu en fantastisk överraskning: mamma hade ställt fram frukost och satt beredd med melodikrysset. Kände riktiga familjekänslor (känslor jag inte haft på länge) när jag och päronen drack kaffe och löste krysset. Kan det vara julstämningen som precis infunnit sig hos hyllmongot? Jag tror fan det!