dewberry

har verkligen varit maxat rädd för hundar då jag varit med om traumatiska upplevelser med dessa odjur, men har väl i princip kommit över den fobin eftersom att den är opraktisk, den var liksom lite i vägen för mitt liv. hur rädd var jag? såg jag en hund på stan gick jag över vägen till gatan på andra sidan, hörde jag en hund skälla i skogen när jag var ute och red vände jag och red en annan runda än planerat, skulle jag gå in i någon hundägares hus fick de se till så hunden och jag aldrig var i samma rum, jag satt alltid längst fram i bussen om nån av passagerarna var just en hund. men hur blir man så rädd? jo, jag träffade en hund i skogen tillsammans med min häst som fick panik när hunden betedde sig hotfullt mot oss. ramlade av och slog i huvudet så att jag svimmade. vaknade med hunden över mig, hästen borta. yrade hem och hittade min häst hemma som tur var. idag är jag fortfarande väldigt misstänksam mot främmande hundar, speciellt de erkänt aggressivare sorterna, tror verkligen att det är hälsosamt att ha stor respekt för hundar eftersom att de kan få ryck när som helst - de är ju faktiskt i grunden rovdjur. det kan slå slint i världens gulligaste lilla rottweilers huvud och bita ett barn i ansiktet. men för det mesta gillar jag hundar och kan nu förtiden gosa hur mycket som helst när jag lärt känna hunden. hur jag gjorde för att bota min fobi? jag utsatte mig för hundar, alla exempel som visar hur rädd jag var vände jag på.