dewberry

opersonligt nog var den största förändringen i mitt liv att börja gymnasiet. mitt liv har väl varit ganska skyddat och händelselöst ur den synvinkeln, jag har aldrig flyttat, mina föräldrar har inte separerat, ingen i min närhet har dött knall och fall... men att börja gymnasiet innebar så mycket för mig, inte bara det att jag lämnade min trygga bubbla i Svanberga, mina skoldagar som tidigare slutat halv tre, slutade nu tjugo i fem. jag lämnade en klass där det var lika med nördigt att plugga till en klass där pluggmoralen var galet hög (till en början, nu det går bara utför) skolan inkräktade så mycket på min fritid så att ha tränat både friidrott, fotboll och samtidigt vara hästägare byttes ut mot att endast vara inbiten hästtjej. i högstadiet var jag vän med alla mina lärare, de brydde sig om en helt genuint, blev ärligt ledsna när man underpresterade. i gymnasiet skiter läraren i dig. går det bra så är det bra för då är du inget problem, går det å andra sidan inte så bra är det sällan någon som bryr sig på riktigt. i gymnasiet följer man evolutionsteorin, den starkaste överlever och man tillämpar djungelns lag, att äta eller ätas.